GARN isolerar skåpet det förvaras i.
GARN hjälper till att hålla konjunkturen igång
GARN-inköp är billigare och roligare än psykoterapi.
… Den som har mest GARN vinner.
GARN behöver inte förvaras i kylskåp och inte tillagas för att njutas av.
GARN behöver inte matas, snytas, bytas på eller motioneras.
Du får köpa mer GARN, det är du värd.
GARN-köp är inte omoraliskt, olagligt eller fettbildande.Det lugnar nerverna och tillfredställer själen.
GARN är bra för att skydda tidigare tomma utrymmen i huset,som tex strykbrädan, matrumsbordet, gästrummet, tvättkorgen..
GARN tillfredställer din längtan efter skönhet och inspiration åtminstonde fyra gånger: När du köper det, när du tittar på det, när du stickar/virkar av det och när du använder den fantastiska sak det till sist blev av..

Även om tomten har fyllt på min garnhylla så förstår jag nu av ovanstående text att jag är värd mer garn och det är min skyldighet att köpa mer garn för att hålla uppe konjunkturen, tillfredsställa själen och värma huset

Jag gjorde under 2011 en empirisk undersökning av hur många böcker jag läser på ett år och det har ni läsare kunnat följa under fliken Bokåret 2011. Idag är 2011 slut och summan av lästa böcker blev 62 stycken. Lite mer än en bok/vecka. Hur många böcker läser du?

Ska 2012 bli året jag empiriskt undersöker hur mycket jag stickar under ett år? Vågar jag ta del av det resultatet

De flesta bloggare ägnar årets sista blogginlägg åt att summera året som gått. Det tänker inte jag göra Inget fel att göra så, men det passar inte mig och mitt sätt att tänka och vara. Som tur är så är vi olika och det berikar tillvaron!

För mig är livet ständigt pågående och jag har inget behov av att summera bara för att det är nyårsafton. Jag summerar, utvärderar och reflekterar löpande under året istället, och speciellt när det hänt något som varit jobbigt och/eller annorlunda. På så sätt hoppas jag bli lite klokare hela tiden och nyårsafton blir inte en stund för summering och avslut.

Jag vill att även vardagen ska ha en guldkant och helger och högtider är för mig mindre viktiga. Jag kan servera oxfilé en vanlig torsdag om jag är sugen på det då, hellre än att vänta in en helg eller högtid. Jag kanske inte alls är sugen på oxfilé på nyår, då vore det ju bra synd om jag sparat köttbiten från en gång då jag verkligen ville haft den För att ni nu inte ska bli oroliga för min familj så kan jag lova att vi SKA ha oxfilé ikväll OCH glassbomb och det finns en flaska bubbel också tack vare mina snälla medarbetare.

Jag önskar er alla ett gott avslut på 2011 och att 2012 ska innehålla allt det ni önskar och behöver!

Det dominerande temat för mina julklappar var såklart GARN! Jag fick en hel låda med garner från Garnkorgen och ett presentkort på Helylle.

Jag fick två härligt tjocka böcker att försjunka i: Under kupolen av Stephen King och De målade grottornas land av Jean M Auel. Sjunde säsongen av Grey’s Anatomy fungerar utmärkt att kombinera med stickning

Min käre make stod kvällens överraskning: han hade direktimporterat en låda vin från Österrike! Nu står det en flaska vitt på kylning till kvällen.

När lugnet lagt sig på julaftonskvällen och vi skulle titta på en film så valde jag efter mycket beslutsångest vilket garn jag skulle börja sticka med och jag hann faktiskt en bit på min Autumn Leaf Shawl:

Efter lunch ska jag välja en ny film på CDON.se (som har hyrfilmsrea fram till nyår – alla filmer 9kr) och sätta fart på stickorna igen

Att vara stark är inte

att aldrig falla

att alltid veta

att alltid kunna

Att vara stark är inte

att alltid orka skratta

att hoppa högst

eller vilja mest

Att vara stark är inte

att lyfta tyngst

att komma längst

eller att alltid lyckas

Att vara stark är

att se livet som det är

Att acceptera dess kraft

och ta del av den

Att falla till botten

slå sig hårt

och alltid komma igen

Att vara stark är

att våga hoppas

när ens tro är svagast

Att vara stark är

att se ett ljus i mörkret

och alltid kämpa

för att nå dit

Det har varit en tung vecka på Österäng. En vecka jag aldrig hoppas att vi får återuppleva. Att mötas av en skolgård full med polisbilar och avspärrningsband och när man kommer in se ett avspärrat utymme nedsölat med blod är inget jag önskar någon. Plötsligt stod man mitt uppe i ett avsnitt av en polisfilm. Problemet var bara att jag inte kunde byta kanal – det här var på riktigt! Det var något vi var tvungna att ta oss igenom och hantera. Våldet hade tagit steget över vår tröskel och kommit obehagligt nära. Det händer inte bara på andra platser utan nu hade det hänt hos oss. En overklig känsla.  Media som ringer oavbrutet under flera timmars tid. Se mitt eget och skolans namn i alla medier som finns. Kaos.

Ordet kris kommer från det grekiska ordet krisis som betyder avgörande vändning eller plötslig förändring.  Om det handlar om en oväntad, extremt omvälvande yttre händelse som leder till att hela vår existens, vår trygghet och vår identitet upplevs hotad brukar man tala om en traumatisk kris.
Man brukar dela in krisen i fyra faser:
Det akuta skedet
1 Chockfasen
2 Reaktionsfasen
Krisens bearbetningsskede
3 Reparationsfasen
4 Nyorienteringsfasen

Chockfasen är vanligtvis ganska kort och vara minuter, timmar upp till något dygn. Det är vanligt att man inte känner så mycket under den här fasen utan går på ”autopilot”. En del av oss agerar snabbare, mer effektivt och med större styrka än vi trodde oss besitta. De agerar kallt och effektivt och håller känslorna på avstånd. Andra blir helt handlingsförlamade.
Jag kan konstatera att jag tillhör gruppen som stänger av känslorna och hanterar det som måste hanteras. Så har jag reagerat i flera akuta situationer både när det gäller familj och när det gäller arbete. Den annars så blödiga Jenny förvandlas till en iskall handlingsinriktad person som skjuter bort alla mina egna känslor och hanterar dem när det akuta läget är över. Jag kunde stå och se blodpölarna på golvet utan att reagera det minsta och i vanliga fall är jag en person som inte kan sticka mig själv i fingret…

I reaktionsfasen börjar vi kunna förstå och ta in vad som hänt. Känslotrycket blir starkt och hur vi visar det utåt är väldigt individuellt. Ibland blir synliga reaktioner kraftigare än vad man utåt sett kan tycka motiverat. Det är också vanligt att man isolerar sig från vänner och familj och blir passiv eller hyperaktiv. Vi blir fortare trötta och har mindre motståndskraft. Vi är ofta känslomässigt labila under reaktionsfasen. 
Luciatåget på tisdagen var en känslomässig berg- och dalbana och nu rann mina första tårar. Det var så vackert och känslosamt när kören sjöng Hallelujah och samhörighetskänslan i aulan var så stark att det nästan gick att ta på den. När stjärngossarna avslutade luciatåget med oa-oare vi är Österängare och aulan svarade upp var det så intensivt att jag inte tror att någon var oberörd. Då fick jag en stark känsla av att vi klarar det här – tillsammans!
Jag tillhör dem som i den här fasen reagerar med att dra mig undan och vilja bearbeta själv, eller möjligen med dem som står mig närmast. Jag blir hyperaktiv och har svårt att varva ner, vilket gör mig ännu tröttare eftersom jag inte sover särskilt bra. I slutet av veckan var jag så trött att jag började ta snedsteg och blev yr. En morgon när jag gick till jobbet så sa jag ”godnatt” till familjen istället för hej då. En Freudian slip för hur jag kände mig…? Känslorna kommer när jag kan slappna av och så även denna gången. När middagen var uppäten och dottern gått till en kompis för att leka så brast mina fördämningar och jag grät mig igenom större delen av fredagskvällen. Somnade helt slutkörd vid tiotiden och vaknade med en frossa som fick mig att skaka mitt i natten. Efter att ha fått på mig kofta och tjocka sockor så lyckades jag somna och vaknade fortfarande utmattad på lördagen. Nu är det söndag och jag tror jag har hittat fotfästet igen. Det lär visa sig imorgon när jag lämnar min trygga kokong.

Övergången mellan reaktionsfas och reparationsfas är sällan tydlig, men nu börjar vi kunna bearbeta och acceptera det som hänt. Den känslomässiga energin riktas framåt. Känslosvallen minskar och vi blir mindre labila. Vi är inte längre lika intensivt upptagna av det som hänt. Vi är inställda på att göra det bästa av situationen.
Min förhoppning är att jullovet ska vara ”balsam för själen” och att vi efter vila ska kunna utvärdera och se över rutiner för att göra vår arbetsplats ännu lite bättre.

Nyorienteringsfasen kommer när vi både accepterat det som hänt och integrerat det i vår personlighet. Vi har lagt en svår och bearbetad erfarenhet till vår personlighet och mognat som människa. Vi ser möjligheter snarare än omöjligheter.

Vår skolpräst Sven Hahne gav oss i krisgruppen många kloka ord på vägen i fredags, men några som jag tog fasta på var att ljuset alltid segrar över mörkret till slut, men att man ibland måste hjälpa det lite på traven. Kloka ord från en klok man! Lite symboliskt så satte vi igår in vår julgran och jag valde i år att klä den i vitt – motsatsen till mörker.

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEFkan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

 

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Mina hyacinter har slagit ut soch sprider nu sin väldoft. I helgen köpte jag de första saffransgifflarna. Amaryllislökarna är framplockade från vilan. Jag tror bestämt det lackar mot jul